När jag är på besök och träffar par eller personer för första gången eller om det gäller tidpunkter som man kan kalla för långa. Då har jag märkt och det är ganska återkommande hos samtliga hur de samlat sin konst och annat de är rädda om i ett enda rum eller kring en väldigt liten yta. Tavlor, pjäser, porslin, glas. Allt står uppradat snyggt i en enda linje eller runt omkring på ett bord. Samma med konsten, där hänger dessa verk tätt intill varandra och nästan konkurera med varandra. Varför är min stora fråga. Är det inte både vackrare och mer praktiskt att sprida denna konst och värdefulla föremål man vill visa till en större yta och flera rum. Då ökar intresset istället för att se allting samtidigt. Man får också ett större helhetsintryck på hur de bor och lever sina liv. Konst ska föreviga och lysa vackert i sammanhang den hör hemma och då trycka in allt i ett enda och ofta tråkigt rum. Det är väl inte speciellt roligt va???
Konst i sitt hem, den variera från rum till rum och från hus och hus. Hur vårt hur är dekorerat med konst, den lämnar jag bakom mig och tänker istället berätta om vilken typ av konst jag INTE vill har i vårt hem. Det jag syftar på är dessa hopplöst överreklamerade dalahästarna som finns i alla typer av storlekar och färger. Det som gör att jag bojkottar dessa är att har man set en så har man sett alla. Formen och sättet de är gjord på är likadans överallt, det enda som skiljer är storleken.
Visst jag kommer säkert få skit för dessa hästar är vida kända över stora delar av världen och de i Dalarna med omnejd är säkert väldigt stolta över denna exportprodukt det blivit. Det är ungefär som Ingemar Stenmarks stickade mössa som hans mor gjorde som blev vida världskänd fast precis som då och idag tycker jag att den är så gräsligt ful. Nej dessa dalahästar kommer aldrig få pryda någon av våra fönster eller piedestaler så länge jag bor i huset och jag måste få påpeka hur ful jag tycker dessa hästarna är. Som tur är finns det säkert en kraftig majoritet som tycker precis annorlunda.
Posters på sina väggar. Minns ni det som är 40 år och äldre hur vi hängde upp dessa på våra väggar hemma under 70-talet. Kizz, sex pistols, ABBA, Donna Summer, Kojak, alternativen var många. Jag hade själv två favoriter som jag hängde på mina väggar i mitt rum i Nässjö när jag bodde där. Ralf Edström och Jodie Foster. Jag var totalt såld i henne och så Busey Malone 14 gånger under den sommaren 1976 och Ralf för mitt fotbollsintresse.
Idag 35 år senare är det ingen skillnad egentligen. Vår äldsta dotter som är 12 år, där hänger idag Erik Saade och Måns Zelmerlööf och vår sjuåring hon har också mängder av planscher i sitt rum. Idag känns det mest som onödig skit, men vissa hävdar att dessa posters också år en form av konst som man har i sin villa eller lägenhet fast deras värde är ju av självklara skäl inte lika högt som mycket annan konst man äger. Ändå ger det de starkaste intrycket åtminstone hos en 12 åring och jag minns själv hur jag dyrkade mina idoler jag hade hängande där på mina väggar för 35 år sedan.
Jag bodde i Nässjö som väldigt ung under sju år på 70-talet. Nu ska jag och övriga familj återvända till detta högland i mörka Småland. Förutom visa och minnas mina år där ska vi besöka ”Antikrundan” somgör ett av sommarens stopp där söndag den 28/8 Visst har vi haft antikrundan på närmare håll och då både i Karlskrona och Ronneby och varför jag inte var där då med min konst för att värdera den och få lite bakgrund berodde mest på ren lathet och ointresse, men nu när jag vet om en del av mina guldkorn som kan vara värda en del (och då menar jag inte våra döttrar) utan annan porslin och några tavlor.
Konst som jag fått under åren och då främst från min mormor som med ålderns höst har sett till att ge bort så mycket hon kan till barn och barnbarn. En tavla som jag är speciellt nyfiken på och som jag vill att dessa experter ska titta på är eventuellt målad av Claude Monet En känd fransman som var verksam unsder sent 1800 tal fram till sin dör 1927. Den har hängt där hemma hos mormor och morfar sedan 1955 då min morfar kom hem med tavlan efter en av alla hans resor på sjön eftersom han var sjökapten. Denne Monet sålde ett av sina konstverk i London 2004 för över 20 miljoner dollar så tänk om man sitter hemma med en äkta Monet.
Nu efter nästan 60 år har min mormors hus i Figeholm blivit såld. 92 år har nu plats på ett äldreboende i Oskarshammn. Förra veckan var vi hemma där och plockade med oss det vill vi ha. Ett fint matsalsbord och en snyggt hörnskåp har nu bytts ut hemma i vårt vardagsrum, men det som jag tycker är snyggast är det två fina tavlor vi fick med oss. Speciellt en som vi hängt ovanför vår tv är konst som lyfter rummet. Det är en tavla som föreställer den gamla träbyggnaden på Wämoparken som eldhärjades tidigare i somras. Ett verk som jag och övriga i familjen verkligen uppskattar. Med raka vackra linjer har han målat av huset som en kopia och med kompleterande skog och mossa runtomkring är denna taval familjens blickpunkt just nu. Vid varje reklampaus tittar jag hellre på den än vad dessa reklaminslag kan erbjuda.
Att en hus ska vara vackert ur flera synvinklar än bara den utvändiga råder det väl inga tvivel kring. Även om man sedan även vill ha det fint inne utan den där konsten som hänger i tak eller sitter i väggar då gäller det att man sysslar med en form av konstnärlig utveckling. Hustes alla rum ska få sin egna prägel. Sängen ska stå på rätt plats. Nattduksborden ska vara i rät vinkel mot sängen. I köket ska bordet inte stå för nära altandörren och det där att den måste stå centralt under lampan i taket är bara skitsnack. Ställ bordet på ett sätt som passar de övriga möblerna bättre än att lampan ska bestämma i det fallet. Häng det som ska hänga i väggarna på ställen där man måste ta tid att upptäcka det. Då blir besökare mer nyfikna och tittar gärna lite extra mot nästa grej som de ska se. Sist men inte minst försök att använda fler mindre mattor istället för två stora i vardagsrummet. Det ger mer av en konstnärlig utsmyckning som alla kommer att uppskatta
I sommar ska vi måla om vårt vardagsrum. Alla kort på våra döttrar ska ner plus några mindre ljuskronor som hänger ut från väggen. Även vårt vita vitrinskåp måste bort. Då fick jag tanken att en av väggarna skulle vi ägna åt ren konst. Hyra en duktig konstnär som får i uppgift att måla en av dessa väggar det handlar samtidigt som övriga målas om efter överenskommet sätt. En annorlunda och häftig vägg där man ser att det inte är som på övriga väggar.
En djärv och rolig idé som säkert skulle ge olika åsikter kring de gäster och släktingar som sedan kom och hälsade på. Våga vara lite och inte bara se på den mer kortsiktiga och tråkiga lösningen när väggarna ska få nya färger. Om jag får gehör av övriga familjen då gäller det bara att hitta en konstnär som kan detta och det handlar inte om en massa plåj utan att väggen ska bli målad som ska föreställa konst som man kan vara stolt och nöjd över.
Konst i form av tavlor och andra verk i lera eller keramik eller glas. Vi är öppen för alla typer. Däremot har vi bestämt att konst med nakna kroppar inte ska pryda våra väggar. Denna typ av konst är inget som varken jag eller frugan tycker passar så länge vi har barn hemma och som fortfarande är under utveckling. Köpa en tavla med ett naket par som älskar är inga problem om vi var själva eller om båda våra döttrar skulle vara 28 och 23 och fortfarande bo kvar då är det skillnad, men inte nu när de är 12 och 7 år.
Konst är annars en form som man måste begripa fullt ut för att förstå. En kurs i konstakademins tecken hade aldrig varit fel och då lärt sig vad som är bra och vad som är dålig konst när man går på alla stora kända museer fast där tycker man ju alla konstverk är vackra, men förmodligen finns det dem som vet vilken skit som hänger där och som vi vanliga ska inbilla oss att det är vackert. Sådan konst vill jag även se till att slippa i vårt hem, men för att veta vad som är bra och dålig konst måste man lära sig mer och det intresset finns inte riktigt från någon av oss.
Min kära mormor som nu i sommar fyller 92 år och som bor på ett servicehem sedan förra sommaren har väldigt mycket konst hemma i huset som nu ska säljas. Framförallt väldigt mycket tavlor av olika konstnärer som min morfar köpte i USA och Australien när han åkte runt som sjökapten med sitt rederi Transantlantic.
Vi barnbarn ska under sommaren hämta mycket av de som finns i huset och jag har paxat mormors matsalsbord med stolar, men även mycket av den konst som hänger där och min idé att ha en egen vernissage senare i höst när alla dessa tavlor har hängts upp. 20 kronor i entré och kunna bjuda på lite kaffe och familjer från vårt villaområde kommer och ser denna vackra konst i min villa.
Även om det bara kommer 15 personer vore det roligt om fler än bara vi i den närmaste släkten som kan se vilka fina verk av kända konstnärer som min morfar köpte. En av klenoderna var ett konstverk av den kände tyske konstnären Carl Spitzweg. En senromantiker som mest målade i olja och hans konstverk går idag på auktioner för mellan 10-30 miljoner kronor.
Tänk att få den tavlan att hänga på en av våra väggar i framtiden.
I vårt hus har vi mer konst än man kan ana om vi kan vidga ordets själva betydelse. För varje dag måste vi konstant mata våra katter. De vore ju inte konstigt annars för då skulle de ju inte överleva. Även att jag själv inte är någon konstnär har jag ändå vissa anlag att kunna teckna fina figurer. Speciellt konstaplar i sina svarta polisuniformer är jag bra på att rita av. Något annat som jag kan konstatera är att jag även har en fin vas i vårt vardagsrum och som är värd väldigt mycket pengar. En konst som vi är väldigt rädda om. Annars har vi inte speciellt mycket mer att erbjuda, men detta är ändå lite av det vi kanvisa och på ett ståtligt och ett konstivt sätt.